solide

solide, adj.


1. (MATÉRIAU, MATIÈRE) stearc > a.m. stark, v.n. sterkr, v.h.a. starc/starah > all.m. stark, v.s. stark, v.fr. sterk ♦ stīf > a.m. stiff, v.n. stirðr, m.h.a. stīf > all.m. steif ♦ stīþ, v.fr. stīth.


2.
(stable, ferme) fæst/fast > a.m. fast, v.n. fastr, v.h.a. festi (ja/jō) > all.m. fest, v.s. fast, v.fr. fest ♦ staþolfæstlic strenglictrum untealt. rendre solide āfæstnian (Vf2) ♦ gefæstnian (Vf2) ♦ gestaþolfæst(i)an (Vf) ♦ gestaþolfæstnian (Vf) ♦ getrumian (Vf2) ♦ (ge)trymman/(ge)trymi(g)an/(ge)tremman/(ge)tremegan/(ge)tremian (Vf1) > a.m. trim ♦ onāfæstnian (Vf2) ♦ onfæstan (Vf1) ♦ swīþian (Vf2). extrêmement solide ungemetfæst, v.h.a. ungimezfast. peu solide copelgehīene/gehēne lǣne/lēne (ja/jō), v.s. lēhni ♦ tealtriende unwrǣst(e)/unwrēst(e).


3.
(bien fixé) ofstanden.


4.
(ferme, assuré) fæstlicmægenfæst staþolfæst stīþlic strang/strong > a.m. strong, v.n. strangr, v.h.a. strengi (ja/jō) > all.m. streng, v.s. strang, v.fr. strang ♦ stranglic, v.h.a. stranglīh ♦ trum(lic).


5.
(PERSONNE : vigoureux, fort ) mægenigstranglic ← ♦ swīþ/swȳþ, got. swinþs, v.s. swīđi, v.fr. swīth ♦ trum(lic) weorcwyrþe. être/devenir solide dugan (perf. pr.), got. dugan (perf. pr.), v.n. duga (Vf3), v.h.a. tugan (perf. pr.) > all.m. taugen, v.s. dugan (perf. pr.), v.fr. duga (perf. pr.) ♦ (ge)strangian (Vf2), v.h.a. strangēn (Vf3). devenir solide (ge)trymman ←.


6.
(esprit) sprind.


7.
(irréfutable, sûr) strang ←.


8.
(infaillible, sur lequel on peut compter) gewiss, v.h.a. giwis > all.m. gewiss, v.s. wiss, v.fr. wiss.