spectacle

spectacle, n.


1. (vision, vue) ansīen/an(d)sȳn/ansī(o)n/onsīen/onsȳn/onsēon (f. i), v.s. ansiun ♦ bescēawodnes (f. jō) ♦ gesiht (f. ō), v.h.a. gisiht (f. i) > all.m. Gesicht ♦ (ge)si(e)hþ/(ge)syhþ (f. ō) ♦ scēawung, v.h.a. scouwunga {f. ō} ♦ wǣfernes (f. jō) ♦ wǣfersȳn/wǣfersī(e)n/wǣfersēon (f. i), v.h.a. wabarsiuni (nt. ja) ♦ wæfþ/wæft (f.) ♦ wlātung (f. ō) ♦ wlitesēon/wlitesīn (f.). spectacle étonnant/merveilleux/prodigieux wundorsēon (f. i), v.h.a. wuntarsiuni ♦ wundrung (f. ō).


2.
(divertissement) gamen/gomen (nt. a) > a.m. game, v.n. gaman (nt.), v.h.a. gaman, v.s. gaman (nt.), v.fr. game/gome (f.) ♦ wāfung/wǣfung/wēfung (f. ō) ♦ wǣfersȳn ← ♦ webbung (f. ō). spectacle profane woruldscēawung (f. ō).