surprendre

surprendre, vt.


1. (étonner) āgælwan/āgelwan (Vf1) ♦ āmasian (Vf) > a.m. amaze ♦ brēgan (Vf1).


2.
(prendre au dépourvu) undersmūgan (VF2). (attaquer par surprise) bewadan (VF6) ♦ brecan > a.m. break, got. brikan, v.h.a. brehhan > all.m. brechen, v.s. brekan {VF4}, v.fr. breka (VF4/5) ♦ geiernan in (VF3) ♦ genīedan (Vf1) ♦ (ge)sēc(e)an/(ge)sēocan > a.m. seek, got. (ga)sōkjan, v.n. sœkja, v.h.a. suohhen > all.m. suchen, v.s. sōkian, v.fr. sēka/setsa {Vf1} ♦ inbrecan (VF4) ♦ ingēotan (VF2) ♦ inswōgan/onswōgan (VF7) ♦ in þryccan (Vf1) ♦ ofergān (-mi) ♦ ofergangan, got. ufargaggan {VF7} ♦ oferyrnan/oferirnan (VF3) ♦ onblǣstan onsīgan (VF1) ♦ onwadan/anwadan (VF6) ♦ þurhswōgan (VF7).


3.
(découvrir par hasard : UNE CONVERSATION, etc.) oferhī(e)ran/oferhȳran/oferhēoran (Vf1), v.s. oƀarhōrian.