tête

tête, n.


1. (ANATOMIE)a. h(e)afela/h(e)afala/h(e)afola (m. an) ♦ hēafod/hēaf(e)d/hǣf(e)d/hafud > a.m. head, got. haubiþ, v.n. hǫfuð, v.h.a. houbit > all.m. Haupt {nt. a}, v.s. hōƀid, v.fr. hā(fe)d (nt. a). arrière de la tête æfterweard hēafod (nt. a). qui a une tête gehēafdod. qui a deux têtes twīhēafdode/twīhēafdede, v.h.a. zwihaupito. qui a trois têtes þrīhēaf(d)ede. qui a une grosse tête micelhēafded(e). qui a une tête magnifique/resplendissante hēafodbeorht. sans tête hēafodlēas > a.m. headless, v.fr. hāvedlās.


b.
avoir la tête qui tourne turnian (Vf2) > a.m. turn. mal de tête hēafodece (m.) > a.m. headache. baisser/courber la tête hnigian (Vf2) ♦ hnīpan hnipian (Vf2). donner de la tête contre (pousser) hnītan (VF1) ♦ potian (Vf1). faire signe de la tête ālūtan (VF2). faire un signe de tête ālūtan (VF2) ♦ (ge)bīcnan/(ge)bēcnan > a.m. beckon, v.h.a. bouhnen {Vf1} ♦ (ge)bīcnian/(ge)bē(a)cnian/(ge)bȳcnian > a.m. beckon (Vf2), v.h.a. gibauhnian, v.s. gibōknian. tenir tête (À L’ENNEMI) forstandan, v.h.a. farstantan/firstandan > all.m. verstehen {VF6} ♦ h(e)aldan/heoldan > a.m. hold, got. haldan, v.n. halda, v.h.a. haltan > halten {VF7}, v.s. haldan, v.fr. halda ♦ werian/wærian, got. warjan, v.n. verja, v.h.a. wer(r)en {Vf1}, v.s. werian, v.fr. wera. tête baissée (précipitemment) fǣrrǣsende. la tête la première (CHUTE) on fǣrfyll (f.) ♦ on scyterǣs (m. a). tomber la tête la première gefeallan (VF7) ♦ (ge)hrēosan/(ge)rēosan, v.n. hrjósa {VF2}. tourner la tête (se détourner) āci(e)rran/ācærran/ācerran/ācyrran (Vf1) ♦ āhildan/āhyldan/āheldan (Vf1) ♦ āwendan/āwændan (Vf1) ♦ forc(i)erran/forcyran (Vf1) ♦ fram āwendan (Vf1) ♦ fram(ge)wendan (Vf1).


2.
(SIÈGE DE LA PENSÉE) hēafod ←. avoir en tête (avoir envie de) (ge)bīegan mōd (Vf1) ♦ on mōd geniman (VF4) ♦ (ge)þenc(e)an > a.m. think, got. þagkjan, v.n. þekkja, v.h.a. thenken/denken > all.m. denken, v.s. thenkian, v.fr. thenka/thendza {Vf1}. se mettre en tête (fixer dans son esprit) gewrīþan (VF1) > a.m. writhe ♦ niman on gemynde (VF4). perdre la tête āwēdan (Vf) ♦ āwoffian (Vf2) ♦ dwelian (Vf2), v.s. duelan, v.fr. dwela/dwila ♦ wōhhian (Vf).


3.
(individu) tête de bétail hēafod ←. par tête, loc. adv. æt hēafde.


4.
(partie antérieure) ōr (nt. a) ♦ ord (m. et nt. a), v.n. oddr (m.), v.h.a. ort (m. et nt. a) > all.m. Ort, v.s. ord, v.fr. ord. tête de chapitre forecwide (m. i) ♦ foremearcung (f. ō) ♦ hēafodweard (f. ō) ♦ mearcung/mærcung > a.m. marking, v.h.a. marchunga {f. ō}. tête de lit hēafod ← ♦ hēafodstōw (f. wō).


5.
(position antérieure) en tête fyrmest/formest > a.m. foremost. marcher à la tête de (ge)lǣdan > a.m. lead, v.n. leiða, v.h.a. leiten > all.m. leiten {Vf1}, v.s. lēdian, v.fr. lēda (Vf1).


6.
(extrémité, pointe) hēafod ← ♦ liþ (nt. a) ♦ ord ←. qui a une tête (PLANTE) hēafodeht/hēafodiht.


7.
(partie supérieure) tête d’ail clufu (f.) > a.m. clove. tête d’ail sauvage hramsa(n)crop (m.). tête d’un furoncle dott (m.) > a.m. dot. mettre la tête en bas (renverser) onhwerfan/onhwyrfan/onhwirfan (Vf1) ♦ onwendan (Vf1).


8.
(CLASSEMENT) en tête de (principal) fore, got. faur(a), v.n. fyr(ir)/firir, v.h.a. fora, furi > all.m. für, v.s. furi, v.fr. fori.