toit

toit, n.


hrōf (m. a) > a.m. roof, v.n. hróf, v.fr. hrōf ♦ heofonhrōf (m. a) ♦ þ(e)aca (m. an), v.n. þekja, v.h.a. thekkī (f. īn) > all.m. Decke ♦ þæc/þeac (nt. a) > a.m. thatch, v.n. þak (nt.), v.h.a. dach (nt. a) > all.m. Dach ♦ þecen/þæcen (f.). toit hostile inwithrōf (m. a). couvrir d’un toit (ge)hrēfan (Vf) ♦ oferhrēfan (Vf). qui a un toit concave sin(e)wealt/synewealt/seonuwealt/si(o)nuwealt/sinow(e)alt. qui a un toit solide hrōffæst. sans toit (BÂTIMENT) hrōflēas/rōflēas > a.m. roofless ♦ unoferhrēfed. intérieur du toit fi(e)rst/fyrst (m.), v.h.a. first > all.m. First. salle pourvue d’un toit hrōfsele (m. i).