bandeau

bandeau, n.


(ORNEMENT POUR LA TÊTE) bend (f. jō et m. i) > a.m. band, got. bandi (f. jō), v.n. band (f.), v.h.a. bant (nt. a) > all.m. Band ♦ clywen/cli(o)wen/cleowen (nt.) ♦ hoppe (f. ōn).
bandeau d’or
cynehe(a)lm (m. a). bandeau pour les cheveux binde, v.h.a. binta > all.m. Binde {f. ōn} ♦ feaxclāþ (m. a) ♦ lōf nos(t)le (f.), v.h.a. nestila (f. ō) > all.m. Nestel ♦ snōd (f.) > a.m. snood ♦ þwǣle/þwēle (f. ōn) ♦ wrǣd/wrǣþ/wrēoþ (f.), got. wrēþus/wriþus (m. u) ♦ wriþels. coiffé d’un bandeau pontifical gehūfod/gehūfud.