troubler

troubler, v.


1. vt.a. (inquiéter, tourmenter) (ge)dreccan (Vf1) ♦ (ge)unstill(i)an (Vf) ♦ onhrēran/onhrǣran (Vf1) ♦ onstyrian (Vf1) ♦ onwendan (Vf1) ♦ tōbregdan/tōbrēdan (VF3) ♦ tōslītan, v.h.a. zeslīzan {VF1} ♦ tȳnan/tīnan (Vf) ♦ unȳþ(g)ian/unīþian (Vf2).

b. (déranger, perturber) ārǣran/ārēran (Vf1) ♦ (ge)drēfan/(ge)drǣfan, got. drōbjan, v.h.a. truoben > all.m. trüben {Vf1}, v.s. drōƀian/druovan ♦ (ge)unstill(i)an (Vf). sans être troublé dans son sommeil sōfte.

c. (égarer, embrouiller) fordimmian (Vf2) ♦ geondmengan (Vf1) ♦ gescendan/gescyndan/gesci(e)ndan (Vf1) ♦ ofermistian (Vf) ♦ ofþȳstrian/ofþīstrian (Vf2).

d. (émoustiller, exciter) tōweccan (Vf1).

e. (gâcher, gâter) onmyrran/onmirran (Vf1).

f. troubler la vue fordimmian (Vf2) ♦ (ge)þīostrian ēagan (Vf2) ♦ ofþȳstrian ←.

2. se troubler, vp. (VUE) ādimmian (Vf2) ♦ deorcian (Vf2) ♦ dimmian (Vf2) ♦ (ge)þynnian/(ge)þinn(g)ian (Vf2) ♦ mistian (Vf) ♦ mistran (Vf1) ♦ þē(o)strian/þȳstrian/þī(o)strian (Vf2).