uriner

uriner, vi.


(ge)mīgan (VF1) ♦ tō gedrēog gān (-mi). difficulté à uriner londādl (f. ō) ♦ stede > a.m. stead, got. staþs, v.n. staðr, v.h.a. stat {m. i}, v.s. stedi (f. i), v.fr. sted(e)/stid/steith (f. i).