bride

bride, n.


1. (pièce de harnais) bitol (m.) ♦ brīdel(s)/brȳdils/brȳdel > a.m. bridle, v.h.a. brittil {m.} ♦ fetor/fe(o)ter/feotur (f. ō) > a.m. fetter, v.n. fjǫturr (m.), v.h.a. fezzera (m.) > all.m. Fesser, v.s. feterōs (m. pl.) ♦ (ge)w(e)ald (m. et nt.), v.h.a. giwalt (m. a et f. i) > all.m. Gewalt, v.s. giwald. à bride abattue fǣrrǣsende.

2. (contrainte, frein) brīdel(s) ← ♦ geoc/g(i)oc/ioc/iuc > a.m. yoke, got. juk, v.n. ok, v.h.a. joh > all.m. Joch {nt. a} ♦ (ge)weald ←.