briser

briser, v.


1. vt. a. (casser) ābrecan (VF4) ♦ ætstyntan (Vf) ♦ forbrecan, v.h.a. firbrechen/forbrechen > all.m. verbrechen {VF4} ♦ forgnīdan (VF1) ♦ forstyntan (Vf) ♦ (ge)brecan > a.m. break, got. (ga)brikan, v.h.a. brehhan > all.m. brechen, v.s. brekan {VF4}, v.fr. breka (VF4/5). (LE CORPS, UN OS) gebrecan, got. gabrikan ♦ (ge)brocian (Vf2). briser en deux tōslītan, v.h.a. zeslīzan {VF1}. briser en morceaux ābrecan (VF4) ♦ (ge)brecan ← ♦ forþrǣstan (Vf) ♦ geþrǣstan (Vf) ♦ tōbrȳtan/tōbrītan (Vf) ♦ tōbrȳs(i)an (Vf) ♦ tōcnyssan (Vf1) ♦ tōcwȳsan/tōcwīsan (Vf) ♦ tōscǣnan (Vf) ♦ tōþrǣstan (Vf).

b. (séparer par la force, rompre) ābrēcan (VF4).

c. (déranger, troubler) ārǣran/ārēran (Vf1) ♦ (ge)drēfan/(ge)drǣfan, got. drōbjan, v.h.a. truoben > all.m. trüben {Vf1}, v.s. drōƀian/druovan.

2. se briser, vp. (EN DEUX) forberstan (VF3) ♦ onspringan, v.h.a. inspringan > all.m. entspringen {VF3} ♦ tōberstan (VF3), v.h.a. zarbrestan (VF4) > all.m. zerbersten, v.s. tebrestan. (EN MORCEAUX) gedǣlan, got. gadailjan {Vf1} ♦ gedǣled bēon/wesan.