célibataire

célibataire, adj. et n.


1. adj. ǣmettig/ǣm(e)tig/ēm(e)tig > a.m. empty ♦ clǣngeorn forhæbbendunbeweddod ungeǣwedun(ge)hǣmed.

2. n. forhæbbendhagosteald/hæg(e)steald/hehsteald/hegsteald (m.), v.h.a. hagastalt (m.) > all.m. Hagestolz, v.s. hagastald/hagastold ♦ hagostealdman/hægstealdman/hægstealdmon (m. th. rac.).