contrarier

contrarier, vt.


1. (irriter, exaspérer) (ge)dreccan (Vf1) ♦ gramian (Vf2) ♦ onscunian/onscynian/onsceonian/anscunian/āscunian (Vf2) ♦ tēonian/tȳnian (Vf2), v.s. gitiunean, v.fr. tiuna/tiona. être contrarié wiþ(e)rian, v.h.a. widarōn {Vf2}. pour contrarier on andan.


2.
(déplaire, ennuyer) āþrēotan/ǣþrēotan (VF2) ♦ (ge)andspurnan/(ge)andsp(e)ornan (VF3) ♦ (ge)tirgan/(ge)tiri(g)an/(ge)tergan/(ge)tyrgan (Vf) ♦ gri(e)llan/gryllan (Vf) ♦ miscwēman (Vf) ♦ mislīcian (Vf2), v.n. mislíka (Vf2), v.h.a. misselīchēn (Vf3) ♦ oflīcian (Vf2) ♦ ungelīcian (Vf2).