dénué

dénué, adj.


1. (démuni) dǣllēas (e)arm/ærm, got. arms, v.n. armr, v.h.a. ar(a)m > all.m. arm, v.s. arm, v.fr. arm/erm ♦ īdel/ȳdel > all.m. idle, v.h.a. ītal > all.m. eitel, v.s. īdal, v.fr. īdel ♦ wan(a), got. wans, v.n. vanr, v.h.a. wan, v.s. wan, v.fr. wan. dénué d’intelligence unglēaw/unglǣw. dénué de raison (ge)myndlēas > a.m. mindless. dénué de tout sentiment fēlelēas.


2.
(dépossédé) īdelhende.