déranger

déranger, vt.


(troubler, perturber) ārǣran/ārēran (Vf1) ♦ (ge)drēfan/(ge)drǣfan, got. drōbjan, v.h.a. truoben > all.m. trüben {Vf1}, v.s. drōƀian/druovan ♦ (ge)unstill(i)an (Vf). déranger le cerveau geelþēod(g)ian/geelþīodi(g)an (Vf).