dernier

dernier, adj.


1. (qui vient après tous les autres) æftemest/æftemostendemest/endemæst endenēhst/endenȳhast/endenextlæt(e)mest lætest > a.m. last, v.n. latastr, v.h.a. lazzōst/lezzist > all.m. letzt, v.s. la(t)st/letist, v.fr. le(ta)st ♦ nīehsta/nēhsta/nȳhsta/nǣhsta/nēxta > a.m. next, v.n. næstr, v.h.a. nāhisto > all.m. nächste, v.s. nā(h)isto, v.fr. neeste. dernier jour (jour de la mort) dēaþdæg (m. a) ♦ endedæg (m. a) ♦ endedōgor (m. et nt. az/iz, nt. a) ♦ se tēonfulla dæg (m. a) ♦ swyltdæg (m. a). dernier souffle/soupir sāwlung (f. ō). dernier survivant endelāf (f. ō). dernières volontés nīhsta cwide (m. i). derniers devoirs rendus à un mort dēaþþēnunga (f. pl. ō). derniers sacrements gerihtu (nt. pl. a). jugement dernier dōmdæg (m. a) ♦ dōmes dæg > a.m. doomsday, v.n. dómsdagr, v.s. dōmesdag, vfr. dōmesdi {m. a} ♦ eftwyrd (f. i) ♦ gemōt (nt. a) > a.m. moot, v.n. mót (nt.) ♦ se hearda dæg, se mǣsta dæg, se micla dæg {m. a} ♦ þrymdōm (m. a). en dernier lieu ætnēhstan/ætnī(e)hstan/ætnȳhstan/etnēhstanānīhst/ānēhst læt(e)mest ♦ lætest ← ♦ nīehstan.


2.
(EN RANG/EN CONDITION) endenēhst ←.


3.
(TEMPOREL) æftemest ← ♦ æfteweard æftrestaendemest ← ♦ endenēhst ← ♦ geongest hindema, got. hindumists ♦ lætemest nīehsta ← ♦ sīþ(e)mest sīþestuf(e)weard ūteweard > a.m. outward, v.fr. ūtawerd, ūtward ♦ ȳt(e)mest. ces derniers temps ungēara.