dissiper

dissiper, v.


1. vt.a. (mettre fin à) tōlȳsan/tōlīsan, v.h.a. zelōsen {Vf1} ♦ tōwe(o)rpan/tōworpan/tōwurpan/tōwyrpan/teweorpan, v.h.a. ziwerfan/zerwerfan > all.m. zerwerfen {VF3}, v.s. teweorpan, v.fr. tōwerpa/tiwerpa. dissiper les doutes (ge)sēman (Vf1).

b. (gaspiller) āspendan (Vf1) ♦ forspendan (Vf1) ♦ forspillan/forspyllan (Vf1) ♦ forweorpan, got. frawairpan {VF3}, v.s. farwerpan ♦ forwyrcan/forwercan, got. frawaurkjan, v.h.a. firwirken {Vf1} ♦ (ge)fretan > a.m. fret, got. fraitan, v.h.a. fra(e)zzan > all.m. fressen {VF5} ♦ (ge)spillan (Vf1) > a.m. spill ♦ mi(e)rran/merran/myrran > a.m. mar, got. marzian, v.n. merja, v.h.a. marran/merren {Vf1}, v.s. merrian, v.fr. meria ♦ strȳndan (Vf). être dissipé (ARGENT, FORTUNE) forberstan (VF3).

2. se dissiper , vp. (disparaître) ācwincan, v.fr. kwinka {VF3} ♦ ādwīnan (VF1) ♦ āiernan/āyrnan (VF3) ♦ āslūpan (VF2) ♦ ætglīdan (VF1) ♦ forsweltan (VF3) ♦ tōglīdan (VF1), v.s. teglīdan. (NUAGE, FUMÉE) tōglīdan ←.