distinct

distinct, adj.


1. (différent) tōdǣled. distinct des autres ānlī(e)pe/anlēpe/ānlāpeānlī(e)pig/ānlēpig/ānlȳpig/ǣnlīepig/ēnlīpig. être distincts scēadan/scādan > a.m. shed, got. skaidan, v.h.a. skeidan > all.m. scheiden {VF7}, v.s. skēdan/skēthan, v.fr. skēda/skētha ♦ tōscē(a)dan, v.h.a. zisceidan {VF7} ♦ tōslītan, v.h.a. zeslīzan {VF1} ♦ tōstandan (VF6) ♦ þwēorian/þwȳrian (Vf2) ♦ twīdǣlan (Vf1).

2. (séparé, à part) ælsyndrig geāsyndrod gesyndrod. de façon distincte tōdǣlendlīce. laisser distincts (LES DIFFÉRENTES PARTIES) āmearcian (Vf2) ♦ āsyndran/āsundran (Vf1) ♦ āsyndrian/āsundrian/onsundrian (Vf2) ♦ gedǣlan, got. gadailjan, v.h.a. kiteilan {Vf1}.

3. (clair, net) (SON) hādor/hǣdor, v.n. heiðr, v.h.a. heitar > all.m. heiter, v.s. hēdor. (VOIX, PAROLES) rihtliþlic.