docile

docile, adj.


1. (soumis, obéissant) ēaþmōd/ē(a)dmōdēaþmōdig, v.h.a. ōtmuotig ♦ gebēogol/gebūgol/gebȳgol/gebȳgle/gebȳgel(ge)hī(e)rsum/(ge)hȳrsum/(ge)hē(a)rsum, v.h.a. (gi)hōrsam > all.m. gehorsam, v.fr. hārsum ♦ geþwǣre. être docile ōleccan/ōlæccan/ōliccan (Vf1). devenir docile onlīþigan (Vf).


2.
(qui apprend facilement) ē(a)þlǣre lārsum leorni(n)gende.