écart

écart, n.


1. (distance) à l’écart framsundor framsyndrige ofsyndrige ♦ onsundran/onsundron/āsundran/āsundron/onsundrum > a.m. asunder ♦ on syndrige on gerumsundor/sunder/sundur, got. sundrō, v.n. sundr, v.h.a. suntar, v.s. sundar/sunder. être à l’écart framstandan (VF6) ♦ tōstandan (VF6). se tenir à l’écart ālūcan (VF2) ♦ āscēadan/āscādan (VF7) ♦ forbūgan (VF2) ♦ framstandan (VF6) ♦ gedǣlan, got. gadailjan {Vf1} ♦ wiþstandan > a.m. withstand, v.n. viðstanda, v.fr. withstonda {VF6}. tenir à l’écart (ge)beorgan (VF3) ♦ (ge)dī(e)glian (Vf2) ♦ (ge)syndrian/(ge)sundrian (Vf2) > a.m. sunder, v.n. sundra, v.h.a. suntarōn (Vf2) > all.m. sondern ♦ werian/wærian, got. warjan, v.n. verja, v.h.a. wer(r)en {Vf1}, v.s. werian, v.fr. wera.


2.
(embardée) byge/bige (m.). faire un écart bī(e)gan/bȳg(e)an/bēgan, v.n. beygja, v.h.a. bougen, v.fr. beia {Vf1}.


3.
écart de conduite misfadung (f. ō).