éclair

éclair, n.


1. (lueur) bearhtm/breahtm/bræhtm (m. a). jeter des éclairs bregdan/brēdan > a.m. braid, v.n. bregða, v.h.a. brettan {VF3}, v.s. bregdan, v.fr. breida (VF3) ♦ scīnan > a.m. shine, got. skeinan, v.n. skína, v.h.a. skīnan > all.m. scheinen, v.s. skīnan {VF1}, v.fr. skīna (Vf).


2.
(D’ORAGE) bladesung/blætesung (f. ō) ♦ fȳres scotung (f. ō) ♦ lī(e)get/līgit (m. et nt. ja) ♦ līgetu/lēgetu (f.) ♦ līgetsleht/lēgetsleht/līgetsliht (m. i) ♦ sli(e)ht/sle(a)ht/slyht/slæht (m. i), v.h.a. slahta, v.fr. slachte. éclairs fȳr (nt. a) ♦ heofonfȳr (nt. a) ♦ lēoma/līoma (m. an), v.n. ljómi, v.s. liomo ♦ līgetung (f. ō) ♦ līhting/lēohting (f. ō) ♦ onælet (nt.) ♦ rynegiest/rynegæst (m.) ♦ wildefȳr (nt. a).