étranger

étranger, adj. et n.


1. adj. elelendisc elfremed/ælfrem(e)d ellende/elelænde (ja/jō), v.h.a. elilenti/elelende > all.m. elend ♦ elþēodig/elþīodig/ælþēodig/ælþīodig elþēodiglic/ælþēodiglicelþēodisc feor(ran)cumenfeor(ran)cund frem(e)de/fremþe (ja/jō), got. framaþs, v.h.a. framadi/fremidi > all.m. fremd, v.s. fremiđi/fremethi/fremit, v.fr. framd/fremed ♦ g(i)estig tōcumendeūtā(n)cumen/ūtā(n)cymen ūtacundūter(r)a/ȳtt(e)ra/ȳtera, v.h.a. ūzero, v.fr. ūtera/utt(e)ra ♦ ūtlende ūtlendisc/ūtlændisc > a.m. outlandish ♦ ūtlic wi(e)lisc/wælisc/we(a)lisc/wylisc/wealhlisc/weallisc/wilsc > a.m. Welsh, v.n. valskr, v.h.a. wal(a)hisc/walesc > all.m. welsch.
étranger à la famille unmǣge ungesibb. pays étranger el(e)land (nt. a), v.h.a. elilenti/ellende (nt. ja) > all.m. Elend ♦ uncȳþþu/uncȳþþo (f.) ♦ ūtland (nt. a) ♦ wēalland (nt. a). peuple étranger ælfylce (nt.) ♦ el(l)þēod/ælþēod/el(l)þīod/ellþīed (f. ō).

2. n.a. (PERSONNE) cuma (m. an) ♦ elþēodiga (m. a) ♦ gi(e)st/gest/gyst/gæst > a.m. guest, got. gasts, v.n. gestr, v.h.a. gast > all.m. Gast, v.s. gast, v.fr. iest {m. i} ♦ nīw(ge)fara (m. an) ♦ uncūþa (m. an) ♦ ūtacunda (m. an) ♦ ūtancumen/ūtancymenūtlenda/ūtlænda (m. an) ♦ ūtlendisc ūtscytling (m. a) ♦ ūtwǣpnedmann (m. th. rac.) ♦ w(e)alh, v.h.a. walah {m. a}.

b. (pays étranger) à l’étranger elþēodigeelþēod(ig)līce/ælþēod(ig)līce ūt > a.m. out, got. ūt, v.n. út, v.h.a. ūz > all.m. aus, v.s. ūt, v.fr. ūt ♦ ūtan bordesūtan landes, v.n. útanlands ♦ ūte, got. ūta, v.n. úti, v.h.a. ūze, v.s. ūta, v.fr. ūta ♦ wræclīce/wraclīce.