flux

flux, n.


1. (marée montante) drēariend flōd (f. ō) > a.m. flood, got. flōdus (f. en u ?), v.n. flóð (nt.), v.h.a. vluot (m. et f. i) > all.m. Flut, v.s. flōd/fluod (m., f. et nt.), v.fr. flōd (nt.) ♦ sǣflōd (m. et nt. a).

2. (flot) flēd (nt.) ♦ flōd ← ♦ flōw(ed)nes (f. jō) ♦ geofen/geofon/gifen/gyfen (nt. a), v.s. geƀano.

3. (écoulement) bæþ (nt. a) > a.m. bath, v.n. bað, v.h.a. bad > all.m. Bad, v.s. bath (nt.) ♦ flōwnes (f. jō) ♦ frami(e)rning (f. ō) ♦ gang/geng/gong/gung (m. a), got. gaggs (nt. a), v.h.a. gang (m. a et i) > all.m. Gang, v.s. gang (m.), v.fr. gong/gung (m.) ♦ tōflōwe(n)dnes (f. jō) ♦ ūpcyme (m. i) ♦ ūtryne/ūtrine (m.), v.fr. ūtrene. flux constant singalryne/singalrene (m.).

4. (MÉDECINE) flux de ventre (écoulement) ærning/(i)erning (f. ō) ♦ flēwsa (m. an) ♦ flōwing (f. ō) > a.m. flowing ♦ flōwnes (f. jō) ♦ spring/spryng (m. a) > a.m. spring ♦ ūtirning (f. ō).