fragment

fragment, n.


1. (morceau, éclat) (ge)broc (nt.), got. gabruka (f. ō), v.h.a. brocco (m. an) > all.m. Brocken ♦ gebrot (nt.) ♦ (ge)bryce/(ge)brice (m. i) ♦ (ge)brytsen (f. ō) ♦ gesceaf sceaf(o)þa/scæfþa (m. an) ♦ scrēade (f. ōn), scrēad (f.) > a.m. shred, v.h.a. scrōt > all.m. Schrot ♦ scrēadung/scrādung (f. ō) ♦ spōn (m. et f.) > a.m. spoon, v.n. spónn/spánn, v.h.a. spān (m. i) > all.m. Span, v.fr. spōn. fragment plein de sève sæpspōn (f.). fragment coupé ofcyrf (m.).


2.
(passage d’une œuvre) gewrit/gewreot (nt. a) ♦ stōw (f. wō), v.fr. stō ♦ traht/tract (m.), v.h.a. trahta.