fugitif

fugitif, adj. et n.


1. adj.a. (fugace, etc.) āwegweardflēonde flugol/flygulheononweard/heonanweard hræd/hræþ/hreþ/hred > a.m. rathe, got. raþs, v.n. hraðr, v.h.a. hrat ♦ hrædlic sc(e)ort/scyrt > a.m. short, v.h.a. scurz ♦ tī(e)dre/tȳdre/tēdre/tȳder/tiddre/tyddre/tī(e)der, v.fr. teddre.

b. (fuyard) flīemig(ge)flīeme/(ge)flēme.

2 n. flī(e)ma/flēma/flȳma (m. an) ♦ flīeming/flēaming/flȳming (m. a) ♦ nȳdfara/nīdfara (m. an) ♦ nȳdgenga/nīdgenga (m. an) ♦ wræcmon/wræcmann (m. th. rac.).