inactif

inactif, adj.


(PERSONNE) bæftansittende besolcen blēaþ, v.s. blōđ ♦ īdel/ȳdel > a.m. idle, v.h.a. ītal > all.m. eitel, v.s. īdal, v.fr. īdel ♦ (h)læt > a.m. late, got. lats, v.n. latr, v.h.a. laz > all.m. lass, v.s. lat, v.fr. let ♦ sǣne/sēne, v.n. seinn, v.h.a. seine. être inactif āseolcan/āsealcan (VF3) ♦ āswindan (VF3) ♦ (ge)ādlian (Vf2) ♦ slāpan/slǣpan/slēpan > a.m. sleep, got. slēpan, v.h.a. slāfan > all.m. schlafen, v.s. slāpan, v.fr. slēpa {VF7}. devenir inactif ātēorian/ǣtēorian (Vf1/2) ♦ slāwian/slāgian (Vf2), v.h.a. slēwēn (Vf3). rendre inactif gestyntan. qui rend inactif sle(a)c/slæc > a.m. slack, v.n. slakr, v.h.a. slach, v.s. slak.