instrument

instrument, n.


1. cræft (m. a) > a.m. craft, v.n. kraptr (m.), v.h.a. kraft (f. i) > all.m. Kraft, v.s. kraft (m. et f.), v.fr. kreft ♦ gelōma (m. an) ♦ gerēn(e)/gerīn (nt.) ♦ gesteall searo/searu/syru/siru (nt. wa), got. sarwa (nt. pl. wa), v.n. sørvi (nt.), v.h.a. saro (nt. pl. wa) ♦ searocēap/searucēap (nt.) ♦ searocræft/searucræft (m. a) ♦ tōl/tohl (nt. a) > a.m. tool, v.n. tól. instruments and(ge)lōman/andlūman/andlāman (m. pl. an) ♦ gearwe (f. ōn), v.h.a. garawi (f.), v.s. garuwi (f.) ♦ gelōma (m. an) ♦ getāwu (nt. pl.), getāwa (f. pl.), v.h.a. gizawa ♦ geþræc/geþrec (nt. a).


2.
instrument de mesure gemet, v.h.a. mez {nt. a}, v.s. gimet. instrument de musique glīwbēam/glēobēam/glīgbēam (m. a) ♦ organa (f.) ♦ organe (f. ōn) ♦ orgele swēg/swǣg/swōg (m. i), v.n. sœgr. art de jouer d’un instrument glīwcræft/glēocræft/glīgcræft (m. a) ♦ swēgcræft (m. a). instrument de torture balca (m. an), v.n. bjálki, v.h.a. balko (m.) > all.m. Balken, v.s. balko (m.), v.fr. balca ♦ glēd (f. i), v.n. glóð (f.), v.h.a. gluot > all.m. Glut, v.fr. glēd ♦ lēad (nt.) ♦ pīnungtōl (nt. a) ♦ searocræft ← ♦ wīte (nt. ja), v.n. víti, v.h.a. wīz(z)i (nt. ja), v.s. wīti, v.fr. wīte. instrument en fer īren/īse(r)n (nt. ja) ♦ īrengelōma/īse(r)ngelōma (m. an). instrument pour le filage towtōl (nt. a). instrument recourbé hōc (m.) > a.m. hook. instruments de hersage egeþgetigu (nt. pl.). instruments médicaux lǣcegeatwa (f. pl. wō).