parjure

parjure, n. et adj.


1. n.a. (ACTE) āþbryce/āþbrice (m. i) ♦ forswarung (f. ō) ♦ forsworennes (f. jō) ♦ mān (nt. a), v.n. mein (nt.), v.h.a. mein, v.s. mēn ♦ mānāþ (m. a), v.s. mēnēđ, v.fr. mēnēth ♦ mānāþswaru (f. ō) ♦ mānswaru (f. ō). commettre un parjure forswerian, v.n. fyrirsverja {VF6} ♦ mānswerian (VF6) ♦ þurhswerian (VF6). sans parjure unmǣne/unmēne, v.h.a. unmeini {ja/jō}, v.fr. unmēn.

b. (PERSONNE) āþloga (m. an) ♦ forsworen mānswara/mānswora (m. an), v.h.a. meinswero.

2. adj. forsworengelygnod.