parler

parler 1, n.


(idiome) geþēode (nt. ja), v.h.a. gidiuti.


parler 2, v.


1. vi. a. (s’exprimer) ācweþan (VF5) ♦ cweþan/cueþan, got. qiþan, v.n. kveða, v.h.a. quedan, v.s. queđan, v.fr. quetha/queda/quan {VF5} ♦ (ge)sp(r)ecan/(ge)spræcan (VF5) > a.m. speak, v.h.a. sprehhan/spehhen (VF4) > all.m. sprechen, v.s. sprekan (VF4), v.fr. spreka (VF5) ♦ ontȳnan mūþ (Vf1) ♦ ontȳnan weoloras (Vf1) ♦ tōdǣlan/tōdēlan, got. disdailjan, v.h.a. ziteilen > all.m. zerteilen {Vf1}, v.s. tedēlian, v.fr. tōdēla ♦ tōscē(a)dan, v.h.a. zisceidan {VF7} ♦ tōþum ontȳnan (Vf1) ♦ wrecan (VF5) > a.m. wreak, got. wrikan (VF5), v.n. reka (VF5), v.h.a. rehhan (VF4) > all.m. rächen, v.s. wrecan, v.fr. wreka (VF5). (dévoiler ses pensées) onspannan (VF7). capable de parler wordclipinde wordsprecende. façon/manière de parler spǣcehēow sprǣccynn (nt. ja). parler à voix basse clum(m)ian (Vf2) ♦ hwǣstrian/hwāstrian (Vf1) ♦ þwāstrian (Vf). parler cérémonieusement/formellement (ge)gi(e)ddian/gyddi(g)an/geddian (Vf2). parler d’un ton désapprobateur lēan (VF6 et Vf), got. laian (VF7), v.h.a. lahan (Vf1), v.s. lahan. parler de façon élogieuse eahti(g)an/ēhtian, v.h.a. ahtōn > all.m. achten {Vf2} ♦ (ge)bierhtan/(ge)be(o)hrtan/(ge)byrhtan (Vf) ♦ (ge)bletsian/(ge)bledsian (Vf2) > a.m. bless ♦ (ge)herian, got. hazjan {Vf1} ♦ gielpan (VF3). parler de façon évasive mid wordum fāggetan (Vf). parler en faveur de qq. becweþan (fore) (VF5). parler fort ceallian > a.m. call, v.n. kalla, v.h.a. challōn {Vf2}, v.fr. kella ♦ hlȳdan, v.h.a. hlūten > all.m. laüten {Vf1}. parler sagement wīswyrdan (Vf). parler sincèrement sōþsecgan (Vf3). parler sottement wæflian (Vf). cesser de parler oþswīgan (Vf2). libre de parler mūþfrēo. sans parler stillīce. qui parle avec impudence/effrontément bealdwyrde. qui parle bien fægerwyrdelīþwyrde wordwynsum. qui parle lentement unhrædsp(r)ǣce. trop parler ofersprecan (VF5), v.h.a. ubarsprehhan (VF4).


b.
(converser) (ge)gi(e)ddian/gyddi(g)an/geddian (Vf2) ♦ (ge)spellian (Vf2), got. (ga)spillōn (Vf2), v.n. spjalla, v.h.a. ‑spellōn (Vf2) ♦ (ge)sp(r)ecan ← ♦ wiþsprecan (VF5) ♦ wiþ þingian (Vf2) ♦ wordlian/wurdlian/wordrian (Vf2) ♦ wordum wrixlan (Vf1).


2.
vti. a. parler à qq. gēanþingian (Vf2) ♦ (ge)grētan > a.m. greet, v.h.a. gruozan > all.m. grüssen {Vf1}, v.s. grōtian, v.fr. grēta (Vf1) ♦ (ge)nǣgan/(ge)hnǣgan/(ge)hnēgan (Vf1) ♦ gerǣc(e)an (Vf1) ♦ gerec(c)an/gereccean/gehræcan (Vf1) ♦ (ge)sp(r)ecan ← ♦ onmǣlan (Vf1) ♦ þing(i)an (ongēan/wiþ) (Vf2) ♦ wordum (ge)nǣgan/(ge)hnǣgan/(ge)hnēgan (Vf1).


b.
parler de qqch. āsecgan/āsæcgan (Vf3) ♦ āsingan (VF3) ♦ āsprecan (VF5) ♦ becweþan (VF5) > a.m. bequeath ♦ besprecan (VF5) > a.m. bespeak, v.h.a. bisprehhan > all.m. besprechen ♦ dǣlan/dēlan > a.m. deal, got. dailjan, v.n. deila, v.h.a. teilan > all.m. teilen {Vf1}, v.s. dēlian/deilan, v.fr. dēla (Vf1) ♦ forlǣtan, v.h.a. farlāzzan > all.m. verlassen {VF7} ♦ (ge)mǣlan, v.n. mæla, v.h.a. mahalen {Vf1} ♦ (ge)mǣnan > a.m. mean, got. (ga)gamainjan, v.h.a. (gi)meinan > all.m. meinen {Vf1}, v.h.a. (gi)mēnian, v.fr. mēna ♦ (ge)spellian ← ♦ (ge)sp(r)ecan ← ♦ geyppan (Vf) ♦ hlē(o)þrian (Vf2) ♦ maþelian/maþolian/mæþlan/meþlan (Vf2), got. maþljan (Vf1) ♦ onsendan/ansendan (Vf1) ♦ secg(e)an/sæcgan/sagian > a.m. say, v.n. segja, v.h.a. sagēn > all.m. sagen, v.s. seggian {Vf3}, v.fr. sega/sedsa (Vf1) ♦ þingian ← ♦ ymbsprecan (VF5). parler mal de āwierg(e)an/āwirgan/āwyrgan/āwergan/āwærgan (Vf1) ♦ cursian (Vf2) > a.m. curse ♦ miscweþan (VF5) ♦ weargcweþan/wyrgcweþan/wer(ig)cweþan (VF5) ♦ wi(e)rgan/wyrgan/wer(e)gan/wærgan/wergian/wir(ig)an (Vf1), got. gawargjan ♦ wyrgcwedolian/we(a)rgcwedolian (Vf2) ♦ yfelcwedolian/yfelcweþolian (Vf) ♦ yfelcweþan (VF5). parler souvent de drīfan > a.m. drive, got. dreiban, v.n. drífa, v.h.a. trīban > all.m. treiben {VF1}, v.s. drīƀan, v.fr. drīva (VF1).


3.
vt. (parler une langue) gemǣnan, got. gamainjan, v.h.a. gimeinan {Vf1}, v.s. gimēnian. qui devrait être parlé gesp(r)ecendlic. qui parle une autre langue el(l)reord/æl(l)reord/eallreord/elriordel(l)reordig/ælreordig. qui parle une langue incompréhensible ungereord.