pente

pente, n.


æfdȳne (m.) ♦ hliþ/hlid (nt. a), v.n. hlíð (f.), v.h.a. hlīta (f.) > all.m. Leite ♦ hylde/h(i)elde (f. ōn), v.h.a. halda (f.) ♦ ofdæle/ofdele (nt. an) ♦ sīde (f. ōn) > a.m. side, v.n. síða, v.h.a. sīt(t)a (f. ōn) > all.m. Seite, v.s. sīda, v.fr. sīde. pente abrupte scyte. pente boisée hangra (m. an) > a.m. hanger. pente brumeuse misthliþ (nt. a). pente d’un cap/d’un promontoire næshliþ (nt. a). pente sablonneuse sandhliþ (nt. a). en pente, loc. adj. forþheald/forþheoldh(e)ald, v.h.a. hald ♦ hwemdragen ōhilde/ōhealdscyteheald(en) tōheald. en pente raide/rapide, loc. adv. stæþhlȳplīce/stæþhlīplīce.