plainte

plainte, n.


1. (lamentation) cwīþnes (f. jō) ♦ cwīþung (f. ō) ♦ gēanoþ, got. gaunoþu (m. u) ♦ grornung (f. ō) ♦ hēaf (m.) ♦ hēof (m.) ♦ sārigc(i)erm (m. a) ♦ sārseofung (f. ō).


2.
(doléance) murc(n)ung (f. ō). déposer une plainte (ge)lǣdan > a.m. lead, v.n. leiða, v.h.a. leiten > all.m. leiten {Vf1}, v.s. lēdian, v.fr. lēda (Vf1). porter plainte contre beclypian/becle(o)pian (Vf1/2) ♦ besecgan on (Vf3) ♦ betēon (VF1/2) ♦ betihtlian/betyhtlian (Vf2) ♦ cwīþan (Vf1), v.n. kvíða, v.s. quiđian ♦ (ge)flītan/(ge)flȳtan on/wiþ, v.h.a. flīzan {VF1} ♦ gescyldan (Vf) ♦ (ge)wrēgan, got. wrōhjan, v.n. rœgja (Vf), v.h.a. ruogen > all.m. rügen {Vf1}, v.s. wrōgian, v.fr. wrōgia/wrēia ♦ le(a)htrian (Vf2) ♦ sacan (VF6), got. sakan (VF6), v.n. saka (Vf2), v.h.a. sahhan (VF6), v.s. sakan ♦ scīran/scȳran, v.n. skíra {Vf1}. rejet d’une plainte oftalu (f. ō).